Denna handkikare har precis nått marknaden i ny uppdaterad form och är ett av Opticrons toppnamn. Det främsta intrycket man får av kikaren är att den känns stabil och kompakt i handen. Den är helt enkelt skön att hålla i. Det som slog mig tidigt är att man kan hålla upp den länge utan att få värk i axlarna. Jag har ofta fått värk av tyngre kikare. Det första jag gjorde efter att ha packat upp kikaren var att ta en tur till fågelmarkerna utanför Halmstad. Jag minns att jag började titta på några gräsänder som simmade i vattnet och slogs av kikarens rena och klara färgåtergivning. Det gröna var verkligen grönt, det röda rött och det vita vitt. Färgerna blev varken ljusare eller mörkare som de ofta kan bli i en sämre handkikare.
 |
Opticron DBA VHD 10X42 är kompakt med ett skönt grepp för händerna. Foto: Frida Nettelbladt
|
Skärpan i linserna är mycket bra, men lite oskärpa blir det längst ut i kanterna, det är dock inget man tänker på vid exempelvis fågelskådning. För mig som glasögonbärare får jag ut i princip 100 % av synfältet med ögonmusslorna nedfällda. Ögonmusslorna är mycket bra och kan ställas i tre olika lägen. Synfältet i kikaren är lagom stort. Möjligen kunde det ha fått vara lite bredare, men samtidigt kompenseras det genom att kikaren är så kompakt och har både bra ljusstyrka, skärpa och färgåtergivning. Jag har letat mycket efter örnar i mitt arbete under vintern och spanar då mycket med handkikaren på kilometerlånga avstånd. Då är det skönt att den är kompakt, lätt och ger en klar bild, eftersom jag ofta plockar upp den.
 |
Man blir en glad fågelskådare av att använda den! Foto: Frida Nettelbladt
|
Fokuseringsratten är lagom trög när man rullar på den och jag gillar diopterratten som man drar upp, vrider till rätt inställning, och sedan trycker ner igen för att få rätt synskärpa. Att man måste dra upp diopterratten för att göra rätt inställning för ögonen är mycket bra, tycker jag, för på flera andra kikare jag använt genom åren har jag upplevt att diopterratten kan vridas både åt det ena och det andra hållet om man råkar komma emot den av misstag. Detta kan vara väldigt störande och man får gång på gång ställa in den i rätt läge på nytt.
I min värld räcker ljusstyrkan och då har jag testat kikaren i det ofta dåliga vinterljuset med många mörka dagar i både gryning som skymning och under mulet väder. Närgränsen (2,5 m) är också fullt tillräcklig i princip i alla lägen. Undantaget skulle kunna vara när man vill titta på fjärilar i det mindre formatet på ännu närmare håll. Till kikaren medföljer en mycket bra halsrem, vilken gör att kikaren är skön att ha hängande över halsen. Den behagliga känslan har förstås att göra med kikarens lätthet (714 g).
Till kikaren medföljer en tygväska, och skydd för alla linser. Skydden överst är bra och lätta att lägga på och hålla kvar över linserna. Undertill glider skydden dock lätt av om man inte drar upp dem rejält, vilket jag har gjort, då sitter de kvar.
Min slutsats är att Opticron DBA VHD 10x42 är en kikare jag kan rekommendera till i princip alla. Den är bra nog för mig som har skådat fågel så gott som dagligen i 18 år. Jag skulle kunna tänka mig att ha den till vardags. Det enda som möjligen svider lite är priset: 7800 kr. Men å andra sidan, när jag tänker efter, kan den nog vara värd det. Inte minst om man jämför med andra konkurrenter i högre prisklasser och dessutom betänker att den har lite av varje att erbjuda, exempelvis för en fågelskådare – kompakt, ljusstark och lätt, men ändå väldigt mycket handkikare. Den är lite som en vän som man inte vill vara utan. Ni förstår vad jag menar. Testa den vet jag!
Hälsningar,
Christopher Gullander
